mimmiej

Nu var det länge sen sist.. De går lite i vågor det här..
Min tid har mest beståt utav att läsa organisation..
Idag var det dags för doktorn också..
Jag kände hur hjärtat slog och klumpen i magen växte när vi satt i det vänterummet..
Sedan var de vår tid.. Det är nästan så att jag tror man såg min hjärtslag, så hårt slog det..
De va en ny doktor, någon okänd, men det gick bra..
Kroppen har iallafall svarat på behandlingen,
även om det inte var så mycket som man hoppats på..
Man hoppas fortfarande på ett mirakel, på orden:
allt är borta nu och kommer aldrig mer komma tillbaka..
Det finns inget hellre jag önskar, inget hellre jag vill..


Men vi klarar det här också.... tillsammans är vi starka! 
Nu ska vi iallafall åka till göteborg över freda-lörda,
precis som vi alltid gjort, bo på hotel, gå på stan och bara njuta..
Det är vi värda! Träffa bror också va nästan 3 månader sen sist,
ända sedan julen.. ska bli skönt att krama om honom..
Tillsammans ska vi vinna den här kampen, för efter regn kommer faktiskt solsken!
Och nu skiner faktiskt solen så det måste vara ett tecken!